Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Den vanligaste insatsen är ingen insats alls

Nyhet: 2019-12-04

Föräldrar till barn som bor i familjehem eller på institution behöver få bättre stöd än vad de får idag. Det är utgångspunkten för projektet Förälder på avstånd. Kommunerna som deltar i projektet har nu dragit igång ett förbättringsarbete som handlar om allt från krissamtal till en helt ny mottagning för dessa föräldrar. Detta och mycket annat framkom vid tisdagens fullsatta seminarium.

"Förälder på avstånd" är ett treårigt FoU-projekt finansierat av det statliga forskningsrådet Forte inom ramen för en tioårig satsning på praktiknära socialtjänstforskning

Projektet handlar om stöd till placerade barns föräldrar och syftar till att utveckla såväl insatser som kunskap. Det genomförs under 2019–2021 i samarbete mellan Region Jönköpings Län, Göteborgsregionen och Göteborgs universitet. Sju kommuner deltar i projektet: Alingsås, Eksjö, Göteborg, Mölndal, Stenungsund, Sävsjö och Värnamo.

Vilket stöd får föräldrarna idag?

För att få en bild av hur stödet till placerade barns föräldrar ser ut idag har man inom ramen för projektet gjort en enkät i de deltagande kommunerna. Handläggare som är ansvariga för ärenden med barn i familjehem eller HVB-hem har svarat på frågor om vilken kontakt barnen har med föräldrar och släkt och vilka insatser föräldrarna får just för att kunna vara förälder på avstånd (inte för att t.ex. behandla ett missbruk vilket det också kan finnas behov av).

Enkätresultaten har därefter diskuterats i fokusgrupper i varje kommun utifrån frågor som: Vad ser ni som angeläget att förändra? Varför jobbar vi inte så mycket med detta idag som vi kanske skulle vilja?

För att få en bild av föräldrarnas egna erfarenheter har alla föräldrar i projektkommunerna med barn i familjehem eller på institution fått en inbjudan att delta i en fokusgrupp eller enskild intervju. Hittills har ett 30-tal föräldrar intervjuats, men ambitionen är att nå ännu fler.

Enkäten som handläggarna har svarat på visar att de flesta av barnen har två föräldrar som är i livet. Oftast är båda föräldrarna vårdnadshavare. Ungefär hälften är placerade enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och hälften enligt socialtjänstlagen (SoL). Enkätsvaren visar att de flesta barn har kontakt med sin mamma, men bara hälften med sin pappa. Det är också vanligt att de har kontakt med sina syskon. Det är däremot få som har kontakt med andra släktingar.

På frågan vilket stöd föräldrarna får idag var det vanligaste svaret att de inte fick någon insats alls varken från socialtjänsten eller någon annan professionell aktör, trots att handläggaren anser att de skulle behöva det. De som besvarat enkäten anser att 20–30 procent av föräldrarna får det stöd de behöver för att kunna vara en förälder på avstånd. Allra minst stöd får pappor. I den mån föräldrarna fick stöd så handlade det exempelvis om att stötta vid umgänge, samtal, familjebehandling, hjälp att hålla kontakt med skola, HVB-personal och familjehemmet.


En del föräldrar får krissamtal där mycket handlar om att förstå varför barnet blir placerat. Detta är ett område som flera kommuner kommer att arbeta med att utveckla.


– Många föräldrar befinner sig i olika slags livskriser när ett barn omhändertas, men själva omhändertagandet innebär i sig också en kris och det behöver vi nog förutsätta att det är för de allra flesta, sa Anna Melke som är projektledare för Förälder på avstånd och verksam som forskare vid Göteborgsregionen FoU i Väst.

Vilket stöd tror handläggarna att föräldrarna behöver?

Enkäten visar att handläggarna upplever att föräldrarna behöver stöd i sin egen sorg och kris, men också i relation till barnet. Det handlar exempelvis om att få stöd i att bemöta och kommunicera med sitt barn på ett sätt så att de visar kärlek och omsorg.

Däremot uppger majoriteten av handläggarna som besvarade enkäten att de inte lagt tid på att motivera föräldrarna till att ta emot stöd. Orsaken kan vara att barnen uttrycker att de inte vill eller att föräldrarna inte uttryckt önskemål om detta och att det är svårt att motivera den som inte vill.

– Vem ska ha kontakten med föräldern? Behöver vi utse en socialsekreterare som har ansvar för det? Föräldrarna kanske inte är öppna att ta emot stöd i samband med placeringen och sen när de kanske är det så får de inte frågan, sa Therése Wissö som är verksam vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet och en av forskarna i projektet.

 

Vad säger föräldrarna?

Intervjustudien med föräldrarna pågår och materialet är ännu inte analyserat i sin helhet. Men några preliminära resultat går ändå att urskilja. De föräldrar som har intervjuats trycker på hur viktigt det är med ett värdigt bemötande: att bli lyssnade på och fortsatt bli betraktade som viktiga personer i barnens liv. De vill vara delaktiga och fortsätta ha kontakt med barnen och träffa dem på naturliga sätt. De efterfrågar också nyanserade och professionella bedömningar där de blir sedda även för det som fungerar och inte bara för sina tillkortakommanden. Många upplever att de säger en sak i samtal, men i dokumentationen står det något annat. För dem blir besluten inte begripliga varken i samband med omhändertagandet eller under placeringens gång. Och så trycker föräldrarna på vikten av att få kontinuerlig information – om barnen, rättigheter och om vad som krävs för att få träffa barnen mer eller återförenas.

En del skillnader tycks finnas mellan föräldrar som har barn i familjehem (och yngre barn) och de som har barn som bor på HVB (vilket framförallt är tonåringar). Föräldrar med barn i familjehem lyfter fram att de önskar stöd för att utveckla sin och släktens relation till barnet och att få träffa barnet oftare. Många av de föräldrar som intervjuats träffar sina barn mycket begränsat, t.ex. en halvtimme i månaden.

Föräldrar med barn på HVB-hem vill ha information om hur barnet har det, att personal hör av sig, att de får vara med och forma innehållet i vården, att de betraktas som någon som har kunskap om barnet och att de ska få möjlighet att förbereda hemflytt och hjälp med det praktiska.

– Det finns stora förbättringsbehov och föräldrar och personal ser ofta samma behov utifrån sina respektive perspektiv. Det är en bra utgångspunkt för ett förbättringsarbete, konstaterade Therése Wissö.

 

Förbättringsarbete i kommunerna

I varje kommun finns ett team som samordnar förbättringsarbetet. I mångt och mycket har de identifierat samma områden som de vill jobba vidare med. Det handlar om:

  • Tydlighet inom organisationen om vem som ska jobba med de här frågorna och utåt till föräldrar när barnet placeras. Information ska vara lätt att förstå och föräldrar ska förberedas inför möten.
  • Samarbete/samverkan inom socialtjänsten men även i relation till exempelvis psykiatrin, övrig sjukvård och föräldrar (med särskilt fokus på hur fler pappor kan involveras).
  • Få rutin på och använda det som redan finns, som att erbjuda föräldrastöd, krisstöd för föräldrar och barn vid placering, se förälderns resurser och involvera det sociala nätverket.
  • Nya arbetssätt, t.ex. en person som är till för föräldern, en mottagning som är till för föräldrar (finns i Stockholm och snart också i Göteborg), föräldragrupper, krisstöd till alla i starten, Barnets bok (se nedan) samt ”stödpaket”
     

Läs hela nyheten på projektets hemsida på GR
 

AV: Märit Malmberg

Artikeln publicerades först på: socwork.gu.se

Sidansvarig: Lars-Olof Karlsson|Sidan uppdaterades: 2008-03-28
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?